Sidor

måndagen den 31:e augusti 2009

Henrik Bachners syn på antisemitism

Idéhistorikern Henrik Bachner skrev för några dagar sedan en kommentar i Dagens Nyheter om den omdebatterade Donald Boström-artikeln i Aftonbladet. Bachner brukar ofta synas i debatter om Israel och Palestina där han utfärdat en metod att hitta saxade citat från Israelkritiska texter. Dessa saxade citat analyserar Bachner sedan för att komma fram till att de är antisemitiska.

Man kan som historiker enas om att staten Israel är en produkt av den sionistiska rörelsen, som uppstod under 1800-talet som en konsekvens av en renässans av antisemitism i Europa efter att emancipationen misslyckades. Sionismen var ett nytt paradigm inom judendomen eftersom den inte förklarade den judiska församlingen (israel) som en religiös församling utan som en etnisk - sekulär - enhet. Sionisterna såg den enda räddningen i att judarna skulle bort från Europa och därmed ta bort incitamentet för antisemitismen. Problemet med detta är att sionisterna därmed erkände att antisemitismen hade rätt; att orsaken var judarna själva och att antisemitismen skulle hjälpa dem att skapa en judisk stat. I verkligheten har vi dock kunnat se hur antisemitism kunnat frodas i regioner där det inte alls funnits några judar. Detta har varit en av grundbultarna för kritiken mot sionismen, den så kallade anti-sionismen.

Bachner förklarar i sin avhandling ("Återkomsten - antisemitism i Sverige efter 1945") att sionismen är som vilken vanlig nationalistisk rörelse som helst, exempelvis i Europa, Afrika och Asien (sid. 163). Bachners beskrivning av sionismen som en vanlig nationalism är dock inte den enda, den berömde religionshistorikern Jacob Neusner beskriver nämligen sionismen som ovanlig gentemot andra nationalistiska rörelser i och med att sionismen i efterhand fick konstruera ett gemensamt språk och historia. Judarna runt om i världen hade olika språk, kulturer och historisk identitet (Jacob Neusner, "Judaism in Modern Times – An Introduction and Reader"). Bachner tar alltså ställning för den sionistiska synen på sig själv; ergo Bachner är sionist.

Anti-sionism kan alltså endast tolkas antisemitiskt utifrån ett sionistiskt perspektiv, ty sionismen anser sig representera all världens judar. Ur ett sådant perspektiv betyder alltså anti-sionismen ett ifrågasättande av den samtida judiska existensen. Men sionismen har ett stort problem, och det är att judar inte behöver vara sionister, behöver inte identifiera sig med den israeliska staten, och behöver inte anse att all världens judar har en gemensam historisk identitet eller språk.

När man läser Bachners avhandling slås man av de upprepande motsättningar han kommer fram till i sina analyser. En av dessa paradoxer i Bachners forskning är just begreppet anti-sionism. I ena stunden förklarar han lakoniskt att man inte skall jämställa anti-sionism med antisemitism (sid. 155). I andra stunden förklarar han att anti-sionismen på ett grundläggande sätt tangerar eller är identisk med den klassiska antisemitismen (sid. 241). Anti-sionism och antisemitism är inte detsamma, men ändå är anti-sionismen identisk med antisemitismen? Bachner utvecklar varför han anser att anti-sionismen är identisk med antisemitismen med att påstå att anti-sionismen hindrar "judarna att identifiera sig själva"(sid. 241). Han menar alltså att sionism och judarna i allmänhet är identisk.

Synen på staten Israel beror alltså på huruvida man ser staten Israel som identisk med den judiska existensen, eller ser den som en av många olika rörelser och uppfattningar bland världens judar. Bachner tar uppenbarligen ställning för den förra vilket också får konsekvenser när han analyserar texter och saxade citat. Eftersom staten Israel är identisk med den judiska existensen enligt Bachner så kommer också allt ifrågasättande av staten Israel att tolkas som ett ifrågasättande av den judiska existensen. Därav kommer all kritik som är vulgär, osmaklig och demoniserande mot staten Israel att tolkas som just antisemitiskt enligt Bachner. Det är inte något märkligt, utan helt logiskt utifrån en ideologisk ståndpunkt.

I Bachners avhandling kan vi exempelvis se hur jämställandet av Israel med Nazityskland skall tolkas antisemitiskt enligt Bachner (finns även i omarbetad version på Forum för Levande Historias hemsida):
"Artikeln i den svenska landsortstidningen, som i sin kritik av Israel väver in föreställningar om »gammaltestamentlig» hämndlystnad och den nazityska förföljelsen av judar, utgör båda exempel på antisemitism"
I DN-artikeln skriver Bachner att:
"Som många påpekat påminner Boströms hopkok om historiska mytbildningar om judar. Det gäller dels stereotyper om ondska, girighet och konspirationer, dels legenden om ritualmord."
Det "påminner" om antisemitism förklarar Bachner. Problemet är bara att detta är glidningar som gör själva kärnan i Bachners forskning, som egentligen borde kallas debattskrivande. Ty, Bachner tolkar, analyserar och associerar vad som ligger under eller bakom vissa utvalda och saxade formuleringar. Detta gör han utifrån en sionistisk utgångspunkt som han förklarar i sin avhandling :
"Under efterkrigstiden har staten Israel utgjort den bredaste gemensamma nämnaren i den judiska identiteten. Antisionismen underkände inte bara judarnas rätt att själva avgöra sin identitet, den sökte också avlegitimera kärnan i den judiska existensen efter Förintelsen (sid. 330)[...] Genom att söka avlegitimera staten Israel angriper antisionismen legitimiteten i den judiska existensen (sid. 332)"
Bachners resonemang är som sagt inte hållbar eftersom det existerar judar, även i staten Israel, som inte identifierar sig med statsbyggnaden i staten Israel. Men hur är det då med den analys som Bachner förklarade i DN om Donald Boströms artikel? Bachner skriver följande:
"Den dunklaste av dem alla går till USA. Utan att klargöra sambandet förbinder Boström de föregivna morden och likplundringarna i Israel med det faktum att en amerikansk rabbin tidigare i år greps i New Jersey, anklagad för illegal organhandel. Pressad av kritik låter Boström nu meddela att han inte tror att det finns någon koppling mellan den amerikans­ke organhandlaren och de påstådda israeliska förbrytelserna (Jerusalem Post 20/8). Den nya versionen gör inte saken bättre: om han endast ville belysa förekomst av organhandel, varför valde han då att illustrera detta internationella problem med en rabbin i USA?"
Men den amerikanska rabbinen har visst en aktuell koppling till staten Israels organproblem, eftersom rabbinen erkänt sig ha köpt organ från fattiga i just staten Israel. Exemplet med rabbinen är alltså legitim för att visa en bild av organhandeln i staten Israel. Det är inte, som Bachner försöker få det till "dunkla" associationer.


Bloggat: Andrea Doria, Hampus1, Hampus2, Bulten i Bo, Jinge
Media: AB

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Skrämma vittnen med svininfluensan?, Anders_S skriver Det var inte rätt att fälla Anna Odell, andread0ria skriver Hej då, Anders Carlberg!, Johan Frick skriver Vad märkligt, björnen attackerade!

8 kommentarer:

PO sa...

Men det lite mer problematiska är ju nu att Boström visar sig ha ljugit även om sina egna basfakta. Nu inte bara upprepar den palestinska familjen att man inte anklagat Israel för organstöld, man säger i ett reportage på Al Jazeera idag att 19-åringen redan var död när han togs upp i militärhelikoptern. Och därmed var ju historien om möjlig organplundring död innan AB Kultur satte vingar på den... dvs om Boström hade skrivit sanningen och inte chansat på att salta den.

Reportaget på Al Jazeera:

http://www.youtube.com/watch?v=tcwDZe6W7nQ&feature=player_embedded

Jinge sa...

Frågan är om du länkar till rätt inslag på AlJazeera. http://jinge.se/mediekritik/israel-en-bananrepublik.htm där har jag det och ditt påstående stämmer inte enligt det. Det fra,går oxo i den efterföljande debatten.

Men i sak är det som Boström skriver, det har länge gått sådana rykten. Men förstås, det var ju det han berättade och han har inte ljugit.

Lögnen står andra för...

Marxinho sa...

Organ kan användas för fler syften än transplantation, t.ex. forskning och undervisning. Dessutom går det att använda kroppens vävnader för transplantation även om donatorn har avlidit. Till vävnad räknas bl.a. hornhinnor, hud och ben. Den som anmäler sig till det svenska donationsregistret får ta ställning till dels till vilka ändamål organen får användas, dels vilka organ och vävnader som får användas. Länk: https://app.socialstyrelsen.se/donation/anmaldon.aspx

Hampus Eckerman sa...

Problemet är att PO ljuger om Boström. Historien är självklar inte död i och med detta. Organ kan försvinna även från döda kroppar. Chefen på rättsmedicinska institutet i Israel, som enbart får in döda kroppar, fick sparken efter inblandning i 125 fall av försvunna organ. Däribland hjärtat på en skotsk turist.

Lennart Stenmark sa...

Skandalen med 125 organ är nu ingen hemlighet utan ett sedan länge uppmärksammat rättsfall där hård dom också fallit.

Boström skrev om något annat, som han påstår "tystas ner". Nu börjar vissa skifta fokus för att försvara artikeln, men han skrev om organhandel utifrån "rabbinen i New Jersey", glöm inte det.

Och han skrev lögnaktigt att pojken levde när han togs med av militären. Familjen säger i Al Jazeera att han redan var död. Detta är ett faktum.

Marxinho sa...

Boström påstår aldrig att familjen berättade för honom att pojken var skadad. Han skriver:
"Enligt bybor som bevittnade händelsen sköts han sedan med ett skott i var ben. Därefter sprang två soldater ner från snickeriet och sköt honom ytterligare en gång i magen. Slutligen tog de Bilal i fötterna och släpade honom de 20 stegen uppför snickeriets stentrappa. Byborna berättar sedan att folk från både FN och Röda Halvmånen som befann sig i närheten och hört skottlossningen hade begett sig till platsen för att ta hand om den skadade."

De 125 fallen med försvunna organ resulterade däremot inte i någon hård dom mot den ansvarige chefspatologen Yehuda Hiss, tvärtemot vad Lennart Stenmark påstår. Hiss fick en reprimand mot att han erkände sig skyldig:
http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/90518

Hampus Eckerman sa...

Ingen hård dom alls drabbade Chefen för Israels rättsmedicinska institut. Om man inte anser det vara en hård dom att utnämna honom till chef över deras patologiska institut istället.

Och Boström skrev om organhandeln utifrån flera saker som bevisligen många människor hållit tyst om i debatten:

"Israel har återkommande hamnat i blåsväder för sitt oetiska sätt att handskas med organ och transplantation. Länder som bland annat Frankrike avbröt organsamarbetet med Israel redan på nittiotalet, och Jerusalem Post skrev ”att övriga länder i Europa väntas följa Frankrikes exempel inom kort”.

Hälften av de nya njurar som israeler fått inopererade sedan början på 2000-talet har köpts illegalt från Turkiet, Östeuropa eller Latinamerika. Israeliska hälsovårdsmyndigheter har full kännedom om verksamheten, men gör inget för att stoppa den. 2003 framkom vid en konferens att Israel är det enda västlandet vars läkarkår inte fördömer den illegala organhandeln eller vidtar några rättsliga åtgärder mot de läkare som deltar i den brottsliga hanteringen. Tvärtom är chefsläkare på de stora sjukhusen inblandade i de flesta illegala transplantationerna, enligt Dagens Nyheter (5 december 2003)."

Fast det är roligt med personer som Stenmark som slänger ur sig saker utan att kontrollera fakta.

Mikael T sa...

Hej! Jag tycker att du har fel i din analys i flera avseenden.

1. Sionismen som rörelse är mångfacetterad och alla sionister påstår sig inte alls att representera alla judar.

2. Tanken om att diskreditera Israel som stat av den anledningen att antisemitism frodas i just judars frånvaro är minst sagt skum. Antisemitism är alltid ett problem, men det är framförallt ett problem när den tar sig uttryck som gör att människor känner sig hotade av den eller till och med blir utsatta för kränkningar eller våld (vilket ju på ett sätt förutsätter närvaro av människor som blir identifierade som judar)

3. Bachners tanke om att antisionism inte är antisemitisk och att antisemitism och antisionism tangerar behöver inte alls vara en självmotsägelse. I dagens antisemitiska diskurs är det vanligaste att man använder just antisionism som täckmantel för antisemitism genom en omkodning i leden Israel = sionism = judarna. På det sättet tangerar antisemitism antisionism. Det behöver absolut inte betyda att all kritik mot Israel är antisemitism. Den här omkodningen kommer ju just av att öppen antisemitism inte är rumsrent. Den här omkodningen sammanfaller historiskt med omkodningen av rasism till kulturdifferentialism.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com